En liten delning om förlåtelse. Innan jag tillfrisknande var mitt liv och livsstil fyllt med droger, detta skapa en tornado, som fylld av destruktiva energier skar igenom alla mina relationer och lämnade stor ödeläggelse bakom sig. Med Guds nåd och en villig sponsor påbörjades ett stegarbete, mitt stegarbete. Efter ett tag så kom jag fram till Steg 8 och med det ett tillfälle att nu få göra upp en planering för hur jag ska kunna rensa och städa upp bland alla de vrakspillror jag lämnat efter mig. Verkligen få försöka bygga upp det som går att rädda.
Kände en helande kraft i den barmhärtighet som kom till mig när jag arbetade i stegen fram till nu. Fick en ivrig angelägenhet om att nå ut till dessa brutna relationer. Har emellertid fått lära mig att impulsivt framstormandes för att göra bot och bättring inte är en vinnare. Utan att tagit mig tid för bön, eftertanke eller rådgivning av t.ex. min sponsor är och kan vara lika skadligt som att inte göra någon bättring alls.
Steg 8 blev en bra försäkran om att jag inte förvärrar min skada när jag tar kontakt i steg 9. Innan jag kunde börja återuppbygga några relationer behövde jag identifiera de relationerna som var skadade. Med steg 4 som stöd skrevs namnen ner på de personer jag hade skadat, men upptäckte att jag inte klarade av att skriva vissa av namnen utan att distraheras av bittra känslor. I mitt uppriktiga erkände om dessa känslor till min högre kraft, till Gud, kom en påminnelse om den förlåtelse jag mottog, bruten och förtvivlad i min kapitulation. När jag bad Gud om hjälp, förlät Gud mig för mina synder, så nu behöver jag nu förlåta andra.
Upptäckten gjorde att jag nu ställdes inför det faktum att fick jag börja om med att skriva en lista på dem som jag behöver förlåta först. Inte förvånad direkt över att en del namn fanns med på båda listorna. Vissa relationer har verkligen snärjts in i fruktansvärda ekorrhjul av kränkande beteenden mot varandra. För att bryta de här ekorrhjul av ömsesidig förbittring måste någon vara villig att förlåta, villig att inleda förlåtelseprocessen.
Upptäckte än en gång att mitt skrivande var ett ovärderligt verktyg. Bredvid namnet på personen som jag behövde förlåta skrev jag ner hur jag kände mig när dessa händelser inträffade och vad jag fortfarande var frestad att känna. Listan hjälpte mig att vara specifik i mina böner när jag uttryckte alla mina ouppklarade känslor för Gud. Jag vädjade om Hans nåd och hjälp för nå ut till andra med samma nåd som han givit mig.
När jag bad om hjälp med att förlåta andra – även om det inte alltid känts uppriktigt – blev jag förra veckan under en tyst retreat på några dagar välsignade med en överväldig förunderlig medkänsla. Till och med i extrema situationer blev jag villig och med den kom möjligheten att förlåta långt utöver min tidigare egna förmåga.
Lägg till kommentar
Kommentarer