PERSONLIGA BERÄTTELSER

”Huvudsyftet med denna bok är att visa andra alkoholister exakt hur vi har tillfrisknat.” (SB s.15)

”I följande kapitel ges klara beskrivningar av hur vi tillfrisknade. Dessa följs av ett antal personliga berättelser. Varje person beskriver där med egna ord och från sin egen synvinkel hur han skapade sitt förhållande till Gud.” (SB s.55)

”Efter en tid upptäckte jag att jag fortfarande var nykter och det var konstigt. Jag gick på AA-möte istället för att dricka. Var det så enkelt? Jag har inte behövt dricka sedan den dagen.”
(SB personliga berättelser s.252)

”Jag har nu varit nykter i fem år och går fortfarande regelbundet på AA-möten för min egen skull.”
(SB personliga berättelser s.266)

”Trots att jag gick på möten varje dag kände jag mig ensam. Jag började lyssna kritiskt istället för att ta till mig delningar där jag kunde identifiera mig. Efter fyra månader drack jag igen. Jag trodde jag kunde ta ett glas vin, men jag slutade inte förrän flaskan var tom. De gamla i AA hade rätt. Det är den första drinken man ska låta bli.” (SB personliga berättelser s.270)

”Jag trodde jag skulle bli galen. Jag orkade inte mer, men AA-gruppen och programmet fanns där och hjälpte mig vidare, 24 timmar i taget. Jag vet inte hur det gick till – men jag behövde inte dricka alkohol.” (SB personliga berättelser s.300)

”Efter en vecka i AA sade jag att det var det bästa jag gjort i mitt liv, att gå dit. Människor talade om sina själar och känslor på ett levande sätt och de hade en omtanke och ärlighet som jag inte var van vid. Det värmde min frusna själ. Mer och mer öppnade jag mig för mig själv och andra. Under mina första år i AA tänkte jag aldrig på att ta mitt liv. Jag kom underfund med: ’att ta mitt liv och att dricka var samma sak’. När jag slutade dricka började jag leva.” (SB personliga berättelser s.313)

”...och även om jag tyckt att en del möten inte motsvarat mina förväntningar har jag alltid fått vad jag behövt för att hålla mig nykter till nästa möte!” (SB personliga berättelser s.334)

Jag har förenklat programmet för mig själv ungefär så här:

Steg 1: Jag är alkoholist och har förlorat kontrollen. Det är helt klart för mig och därför vill jag leva nykter.

Steg 2 och 3 gör att jag inte behöver kämpa så mycket

Steg 4–11: gör att min nykterhet innebär tillfrisknande

Steg 12: ger mig glädje och lön för mödan

Allt detta gör det möjligt för mig att bibehålla min nykterhet.” (SB personliga berättelser s.337)

”Jag kom in i min lägenhet och ut i köket där jag ställde flaskorna på en köksbänk. Just som jag gjorde detta så sade en röst inom mig: ’Detta är det sista du dricker!’ Jag hoppade naturligtvis till. Jag undrade, vad är nu detta? Törsten tog dock överhanden över mina funderingar om denna röst. Jag som oftast drack öl och vin tog några dygn på mig att dricka upp detta fina brännvin. När jag var klar, så var jag klar med mitt drickande. Sedan denna dag har jag inte behövt dricka alkohol. Jag har ingen logisk förklaring till detta.” (SB personliga berättelser s.343)

”Jag orkade inte supa mer och jag ville snabbt tillbaka till AA. Jag fick hjälp av vänner i AA att ta mig till ett möte, de var den 18 december 1999. Efter den upplevelsen har jag varit nykter och gått på väldigt många möten, med ett mera öppet sinnelag.” (SB personliga berättelser s.348)

”1990 arbetade jag på behandlingshem, under dessa två år gick jag dagligen på AA – jag var tvungen att befästa min nykterhet.” (SB personliga berättelser s.351)

”Jag har inte något som helst sug efter alkohol längre och jag vet precis när det försvann. Det var på ett AA-möte när jag hade varit med i cirka ett år och en man sa: Det är konstigt, jag har inte längre något sug efter sprit och idag har jag varit nykter i ett år. Och jag upptäckte att inte heller jag, också nykter sedan ett år, längre hade det där suget.” (SB personliga berättelser s.356)

Suck. Men inte nog med att ovanstående AA-medlemmar inte har en susning om vad AA handlar om,
den sistnämnde berättar stolt att han för sin smörja vidare till alkoholister som söker en lösning hos AA. Så här fortsätter han sin berättelse:

”Idag är jag sponsor för några nykomlingar och jag brukar påminna dem, liksom mej själv, om att lockelserna i form av is rimmade glas på soliga uteserveringar i själva verket bara är reklamfilm, spola fram till huvudfilmen brukar jag säga, för att påminna dig om den negativa fortsättningen efter det där första glaset. Tar jag ett glas idag så vet jag hur det slutar. På sätt och vis är jag tacksam mot dom som tar återfall och kommer tillbaka för att berätta hur det var – så slipper jag göra den erfarenheten.”

Ovanstående typ av glättiga resonemang kring alkoholism är livsfarliga för den som är alkoholist. I kapitlet "Det finns en lösning" i AA:s grundtext står i kursiv stil på sidan 51:

Faktum är att de flesta alkoholister, av ännu okända skäl, har förlorat sin valfrihet när det gäller alkohol. Vår så kallade viljestyrka är praktiskt taget obefintlig. Vi är, vid vissa tidpunkter, oförmögna att med tillräcklig kraft medvetandegöra för oss själva minnet av det lidande och den förödmjukelse som vi upplevde så sent som före en vecka eller en månad sedan. Vi är försvarslösa mot det första glaset.

När får vi i AA en Stora Boken med ett budskap? Måste jag knarka för att vara med i AA?

Om du har alkoholproblem hoppas vi att du kanske stannar upp vid läsningen av någon av de personliga berättelserna och tänker: ”Jaha, det där hände också mig”, eller, ännu bättre: ”Ja, just så har jag känt det.” (SB s.14)

”En dag satt jag där med en blodig spruta i armvecket.” (SB personliga berättelser s.372)

Författaren beskriver sedan hur han genomgår en sex månader lång Minnesotabehandling och börjar gå på AA-möten. Det funkar inte särskilt bra, för på sidan 377 fortsätter han:

”Några starköl senare satt jag i en knarkarkvart, dödsflummig på hasch och drog upp en lina kokain på spegeln.”

Någon därute i AA-land som kan förklara för mig varför i h-e den här historien finns i samma bok som Anonyma Alkoholisters grundtext?

Mer om personliga berättelser
I Stora Bokens grundtext hänvisas ibland till de personliga berättelserna. Av dessa hänvisningar förstår vi att de personliga berättelserna från början hade ett syfte – att ur olika personliga perspektiv berätta om hur AA:s program fört alkoholister till samma mål, en bestående och meningsfull nykterhet genom ett andligt uppvaknande.
På sidorna 75–76 i Stora Boken finns följande hänvisning till de personliga berättelserna:

”I våra personliga berättelser kommer du att finna många olika sätt på vilka varje enskild berättare närmar sig och förstår den kraft som är större än hans egen. Det spelar ingen roll om vi ansluter oss till ett visst betraktelsesätt eller en särskild uppfattning. Erfarenheten har lärt oss att detta är frågor som vi för vårt ändamål inte behöver bekymra oss om. Det är frågor som varje individ själv får finna svar på.

I fråga om en sak är emellertid dessa män och kvinnor rörande överens. Varenda en av dem har fått erfara och tror på en kraft som är större än deras egen. Denna kraft har i samtliga fall åstadkommit det mirakulösa, det mänskligt omöjliga. Som en berömd amerikansk statsman uttryckte det: "Låt oss titta i resultatlistan."

Här har vi tusentals i sanning värdsliga män och kvinnor. De förklarar uttryckligen att sedan de kommit att tro på en kraft som är större än deras egen, börjat uttrycka och tillämpa ett visst förtroende för denna kraft, och börja göra vissa enkla saker, ja då har det inträffat en genomgripande förändring i deras sätt att leva och tänka. Ställda inför sammanbrott och förtvivlan, inför det egna totala misslyckandet, upptäckte de att de uppfylldes av ny kraft, av sinnesfrid, lycka och en känsla av meningsfullhet.

Detta hände strax efter det att de helhjärtat uppfyllt några enkla krav. Tidigare förvirrade och vilsna på grund av tillvarons skenbara meningslöshet, visar berättarna på de underliggande skälen till att de gjorde tillvaron så svår för sig. Det berättar varför livet var så otillfredsställande, oavsett drickandet. De visar hur förändringen inträffade. När många hundratals människor påstår att medvetenheten om Guds närvaro i dag är den viktigaste omständigheten i deras liv, så utgör detta starka skäl för att man bör ha en tro.”

Snälla. Förklara för mig varför de anonyma alkoholister som har skrivit dagens personliga berättelser har skrivit som de gjort och varför Anonyma Alkoholister har publicerat dem.

Någon? Vem skrev dyngan och varför spreds den?

”I följande kapitel ges klara beskrivningar av hur vi tillfrisknade. Dessa följs av ett antal personliga berättelser.

Varje person beskriver där med egna ord och från sin egen synvinkel hur han skapade sitt förhållande till Gud.” Så beskrivs på sidan 55 i Stora Boken de personliga berättelser som följer efter Anonyma Alkoholisters grundtext, och som idag omfattar mer än hälften av bokens totala volym (s.180–416).

Det var säkert en korrekt beskrivning av innehållet i de personliga berättelserna när grundtexten gavs ut första gången, men idag så rimmar den illa med vad som faktiskt står i dem.

I presentationen av de personliga berättelserna står i den svenska utgåvan (2005) att de svenska berättelserna i huvudsak är nedtecknade under perioden 1995–2001.

De förekommer också några svenska berättelser av tidigare datum, som är skrivna av svenska pionjärer inom AA. (Första svenska utgåvan av Stora Boken gavs ut 1974.)

En mer korrekt beskrivning av de sentida, både amerikanska och svenska, personliga berättelserna vore:

"Varje person beskriver där med egna ord och från sin egen synvinkel hur han eller hon skapade sitt förhållande till AA.”

För det är ungefär vad de innehåller. Berättelserna bygger på (eller bidrog till att skapa?)

AA-klyschor som ”Ta vad du vill ha och lämna resten”, ”Nykter för min egen skull”,

”En dag i taget” och inte minst begreppet ”nykter alkoholist” (en ren PR-grej av Minnesotaindustrin).

Självömkan ges stort utrymme. Andliga upplevelser förekommer knappast alls. Det är stor skillnad på djupet och tyngden i de inledande kapitlens ”Doktor Bobs mardröm” och ”AA-medlem nummer tre” och resten av berättelserna.
(Endast ”Doktor Bobs mardröm” finns kvar sedan den första utgåvan av Stora Boken)

Där Doktor Bob och medlem nr.3 (Bill D) talar om befrielse från alkoholism genom andliga handlingar, så beskriver till exempel en av de svenska pionjärerna sin väg i AA så här:

"Denna kväll (mitt första AA-mötet) innebar en total omvälvning av mitt liv, för redan då accepterade jag att jag var alkoholist och att jag inte kunde dricka något mer. Jag kände mig ren och fri när jag kom hem på kvällen, som om jag badat bastu. Det otroliga hände, att efter att ha druckit alkohol i 37 år, har jag sedan dess inte behövt dricka en enda droppe. Det är över 35 år.

Fann snabbt enkelheten i programmet – håll dig ifrån det första glaset, så klarar du dig. Broschyren 'AA i samhället' stoppade jag ner i innerfickan, så varje gång jag tog upp en cigarett ur etuiet, så blev jag påmind. För att behålla min nykterhet har jag engagerat mig mycket i servicearbete.

Denne svenske oldtimer avslutar på sidan 228 sin berättelse så här:

”Jag skulle också vilja dela med mig några knep, som jag använder för att ibland styra mina tankar åt rätt håll.

Det ena är:
– Det finns ingenting som är så jäkligt, att det inte blir värre av att ta en sup.

Det andra är:
– Det bästa sättet att fördärva framtiden är att oroa sig över den.”

Jaha. Det var ju klokt sagt, om det nu inte vore så att AA:s grundtext säger raka motsatsen när det gäller att försöka hålla sig borta från första glaset genom att ”tänka smart”. Åtminstone när det gäller oss alkoholister. Det blir värre. Mycket värre.

Här några exempel från berättelserna AA passar mig samt Det var värre förr:

”Jag började förstå att jag inte behövde dricka och att jag inte behövde sluta dricka för all framtid. Jag skulle bara försöka låta bli att dricka en dag i sänder – 24 timmar i taget.” (s.240)

”Trycket lättade ytterligare när jag förstod att jag led av en sjukdom som jag kunde hejda genom att låta bli det första glaset.” (s.240)

”Några hade supit värre och ändå förblev de nyktra en dag i taget tack vare AA – sa de. Nykterhet får man genom att inte ta det första glaset, det var en stor nyhet – liksom att vi har problem för att vi dricker, inte att vi dricker för att vi har problem.” (s.305)

”En berättade att han gick på lika många möten som dagar han

druckit, vilket var alla dagar de första fem åren, och ändå fick han tid över.” (s.305)

Det blev färre möten och de vita knogarnas kamp började igen för denne Bror Duktig.
Nyktert sammanbrott där en elakare och grymmare människa kom fram än den onyktra varit. Skilsmässa och ny kontrollförlust med ny AA-start med flera möten om dagen. Vändningen kom när jag tillfrågade en vinnare om denne ville bli sponsor på riktigt. Att be om hjälp var handlingen som blev vändpunkten, och sedan fortsatte jag med sponsorn i kursform en gång i veckan i fem år. (s.305)

Enligt AA:s femte tradition, så har AA endast ett enda syfte, och det är att sprida AA:s budskap vidare. Så varför sprider Anonyma Alkoholister en massa andra och motsägelsefulla budskap i samma bok som innehåller AA:s grundtext?

Varför vill man inte längre följa den tydliga avsikt med de personliga berättelserna som finns i meningen ”Varje person beskriver där med egna ord hur han skapade sitt förhållande till Gud”?

De nyare utgåvorna av Stora Boken framstår som rena rama beställningsarbetena från de företag som bedriver behandlingshem enligt den så kallade Minnesotametoden. Alldeles för många "moderna" berättelser handlar om ett evigt AA-gående, kaffekokande, konsekvenser och återfall.

Alldeles för få av dem handlar om ett helt nytt liv – och därigenom befrielse från alkoholism genom AA:s tolv steg.

Noterbart är, att inte en enda av de moderna AA-medlemmar som skrivit i Stora Boken säger sig ha tillfrisknat från sin sjukdom. De är kort och gott nyktra alkoholister.

För sin egen skull.