DIAGNOSER - FOBIER

Fobier är en typ av ångestsyndrom. Ordet fobi kommer från grekiskans phobos, vilket betyder skräck.
Många drabbade upplever panikattacker vid exponering för det som skrämmer dom,
vilket skapar ett beteende där individen gör allt för att undvika att behöva uppleva den känslan igen.
Det inbillade hotet saknar helt koppling till vad som är sannolikt att hända eller vad de faktiska konsekvenserna innebär.

En fobi kan diagnostiseras när den drabbade börjar organisera sina liv runt fobin och gör allt i sin makt för att undvika orsaken till deras rädsla. Fobier är inte samma sak som att vara rädd för något, utan mycket allvarligare, som kan påverka möjligheterna att leva ett normalt liv. Fobier kan handla om i stort sett vad som helst.

Det finns ingen officiell lista på alla fobier, utan yrkesverksamma inom psykiatrin namnger nya fobier när dom uppstår.
Detta genom att använda ett grekiskt eller latinskt prefix som beskriver fobin i kombination med suffixet “fobi”. Fobier kan vara extremt specifika och man kan anta att det finns tusentals fobier som ännu inte fått något namn. När samhället förändras skapas också nya fobier. Till exempel handlar nomofobi om rädslan att vara utan sin mobiltelefon.

Fobier är vanliga men det är inte alltid den drabbade söker hjälp. Man tror att cirka 10–15% någon gång under livet drabbas av en specifik fobi och att 10–15% lider av social fobi. Precis som andra ångestsyndrom är fobier vanligare hos kvinnor än hos män.
Hur vanliga fobier är svårt att bedriva forskning kring då graden av allvarlighet skiljer sig så mycket mellan både typer fobier och individer. Man brukar dela in fobier i tre kategorier:

• Social fobi
• Agorafobi (Torgskräck)
• Specifika fobier

Specifika fobier har fått sitt namn från att de är tydligt knutna till en specifik plats, händelse eller föremål. Specifika fobier såsom rädslan för ormar påverkar normalt inte individens vardagsliv på samma sätt som social fobi eller agorafobi.
Alla fobier behöver inte behandlas och endast individen själv kan avgöra om fobin påverkar livet i sådan grad att behandling är nödvändig. Det är vanligt att samma individ kan ha flera olika fobier. Det är även vanligt med fobier hos individer som lider av andra typer av ångestsjukdomar. Några av de vanligaste typer av fobier är:

• Rädsla för situationer som att flyga eller åka bil
• Rädsla för naturfenomen som åska eller regn
• Rädsla för olika djur
• Rädsla för blod, skador eller medicinsk utrustning

Symptomer
Vid exponering upplever den med fobi allt ifrån ett starkt obehag till panik.
Individen är helt medveten om att rädslan är orimlig och överdriven, men är ändå oförmögen att kontrollera känslorna.
Därför måste exponering undvikas till varje pris. Ofta räcker det med en tanke på det obehagliga för att en ångest ska triggas.

Fysiska tecken:

• Snabba hjärtslag
• Svårt att andas
• Känsla av att kvävas
• Förvirring
• Illamående
• Huvudvärk
• Yrsel

Fobiers ursprung
Fobier utvecklas vanligen som barn, tonåring eller ung vuxen. Det är ovanlig att få fobier sent i livet.
Varför fobier uppstår är inte klarlagt men forskning visar att specifika fobier ofta kan härledas till händelser som upplevts negativt. Komplexa fobier som social fobi och agorafobi tros vara mer kopplade till genetisk sårbarhet och hjärnans kemi.
Men sannolikt spelar genetisk sårbarhet även in vid risken att drabbas av specifika fobier.

Vanligt är att specifika fobier kan kopplas till negativa barndomsupplevelser. Exempelvis om man blivit instängd när man var liten kan det resultera i klaustrofobi i ett senare skede. Man tror även att fobier kan läras från föräldrar och omgivningen, till exempel om man ser sin mamma få panik när en geting kommer “ärver” man det beteendet.

Vidare kan ofta en rädsla bevaras och förstärkas genom ens beteende om man börjar undvika situationer där man riskerar att exponeras för rädslan. Genom att undvika rädslan får man aldrig chansen att upptäcka att det var ofarligt och man hamnar i en ond spiral.

Social fobi
Social fobi är en fobi där man får ångest i sociala situationer. Social fobi benämns ibland också som social ångest. Social fobi kan vara specifik och generaliserad. Vid specifik social fobi är det vissa sociala sammanhang som är ångestframkallande.
Dessa kan exempelvis vara att hålla ett tal framför andra människor (även kallat talskräck),
eller att prata i telefon (kallas ibland telefonfobi).

Specifik social fobi kan vara väldigt individuell, och beröra väldigt specifika situationer som är unika för individen.
Vid generaliserad social fobi är nästintill alla sociala situationer ångestframkallande för personen som lider av det. Dessa kan exempelvis vara att tala inför andra människor,
att vistas på platser med mycket folk (ibland kallat torgskräck, agorafobi), att hamna i centrum för andra människors uppmärksamhet, att prata i telefon, att betala i en butik och så vidare.

Tidigare har sådana tillstånd kallats för att vara folkskygg, fast det i många fall inte handlar om att man är skygg för människor, utan att olika former av social kontakt väcker ångest. Både generaliserad social fobi och specifik social fobi kan vara mycket belastande för personen som lider av det.

Som med andra fobier leder social fobi ofta till undvikande av de situationer som framkallar ångest. I längden kan detta leda till social isolering och att man undviker saker i livet som man gärna skulle vilja göra, men som man på grund av ångest påslaget har svårt att hantera. Det kan också leda till problem med jobb, skola och andra aktiviteter. Som tur är finns det hjälp att få!

Exponeringsterapi har visat mycket goda resultat på social fobi, det vill säga att man långsamt utsätter sig för de situationer man finner obehagliga, och sedan lär sig nya sätt att hantera situationen. En stor del av exponeringsterapi bygger också på att vänja sig vid ångesten. När ångestkurvan nått sin högsta punkt kommer den långsamt sjunka igen.

Vår strategi i dessa situationer är vanligtvis undvikande; vi flyr från situationen genom att ta oss därifrån, att vara tysta eller andra undvikandestrategier. Detta beteende lär oss tyvärr att den mest effektiva strategin för att minska ångesten är att undvika, vilket i längden bidrar till att fobin vidmakthålls.

Exponeringsterapi är ett sätt att förändra detta beteende och lära sig nya strategier i dessa situationer. Exponeringsterapi är ett vanligt inslag i kognitiv beteendeterapi mot social fobi. KBT vid social fobi är i många fall en mycket effektiv behandling.
Många kan faktisk helt bota social fobi, och för andra blir symtomen så pass reducerade att de inte längre är lika besvärande.

Social fobi symtom
När man lider av social fobi kan det vara extremt ångestframkallande att befinna sig i sociala situationer. De kroppsliga symtomen är ofta att man rodnar, börjar skaka, känner sig torr i munnen, har svårt att prata, upplever ett starkt tryck över bröstet och får svårt att andas. För vissa kan det vara så påfrestande att det känns som att man ska kräkas av ångest. Man kan känna sig rädd för människor, och känna sig uttittad av andra. Vissa upplever att de känner social inkompetens.

Social ångest-symtom kan vara väldigt obehagliga, och kan vara våra att förstå för någon som själv inte lider av social ångest eller fobi. Ofta är social ångest sammankopplat med att känna sig granskad och bortgjord.

Social fobi orsaker
Varför sociala fobier uppstår är inte helt klarlagt. Det verkar finnas både genetiska och miljömässiga faktorer. Har man haft närstående som har eller har haft social fobi är risken större att man själv får det. Inlärning är troligtvis en stark komponent, då vi när vi är barn lär oss av vuxna vad vi behöver vara rädda för och inte.

Har man en förälder som signalerar ångest och oro i sociala situationer är det möjligt att dessa beteenden tas efter av barn. Många barn är också blyga, men detta bör inte förväxlas med social fobi. Under uppväxten pendlar de allra flesta i olika åldrar mellan att vara väldigt framåt och i perioder vara väldigt blyga.
Ofta kan sådant gå över av sig självt med åldern. Social fobi kan också variera i intensitet beroende på ens övriga psykiska mående, och bli mer påtaglig i perioder av stress eller nedstämdhet, och minska när måendet är bättre.

Behandling social fobi
Vid social fobi finns det ett flertal behandlingar, framförallt psykologiska men även farmakologiska, som kan vara aktuella.
En medicin mot social fobi som ibland används är betablockerare av olika slag. Betablockerare mot nervositet och ångest används ibland vid framförallt specifik social fobi. De är oftast aktuella i de fall där man exempelvis är rädd för att tala inför folk,
men till och från måste göra det.

Betablockerare dämpar kroppsliga yttringar av social fobi, exempelvis rodnad, skakningar och svårigheter att prata.
Som långsiktig behandling och vid mer generell social fobi är dock betablockerare sällan aktuella,
på grund av att de inte behandlar fobin i sig utan bara tillfälligt reducerar symtomen. Inderal är en av de betablockerare som ibland används vid social fobi.  Lider man av social fobi är det vanligt att man helt vill bli kvitt den.

Att bli av med social fobi fungerar för en del, men en mer realistisk förväntan på behandling av social fobi är att minska symtom och att kunna hantera sociala situationer utan att behöva lida. En vanlig psykologisk behandling av social fobi är KBT med exponering inslag. En sådan fobi-behandling innefattar ofta att långsamt utsätta sig för det som skrämmer, och lära sig hantera situationerna stegvis. Att komma över social fobi är en process, men för många är detta en mycket effektiv behandling.
KBT med exponering inslag används också som behandling vid många andra olika typer av fobier.

Behandling av fobier
Det vanligaste och mest effektiva behandlingen är en typ av KBT som kallas exponeringsbehandling
eller fobiträning och utförs av en specialutbildad behandlare. Att exponeras för sin fobi kan verka extremt skrämmande,
men allt sker mycket långsamt i kombination med stöd från behandlaren,
vilket hjälper patienten att gradvis hantera känslorna och tankarna. Vid t.ex. fobi för spindlar kan man börja med att tänka på en situation där spindlar kan finnas. Senare se en spindel på bild, därefter gå till en plats där spindlar kan finnas och så vidare. När man stegvis tar sig igenom situationerna så sker en ny inlärning, och till slut har man förhoppningsvis inte samma rädsla för djuret eller situationen som tidigare. Den vanligaste terapiformen för att behandla fobier är KBT.

Vad kan man göra själv?
Det kan vara svårt att närma sig det man är rädd för, men det är exponering som är det bästa botemedlet mot fobier.
Fysisk träning och avslappningsövningar sänker stressnivåerna och kan underlätta exponering.
Det viktigast vid självexponering är att närma sig det obehagliga stegvis och att försöka stå ut till ångesten har lagt sig för att en
ny inlärning ska kunna ske. Det enklaste är att göra detta tillsammans med en psykolog eller psykoterapeut.