NARCISSISM - FÖRÄLDRAR

Om din förälder är narcissistisk, är det många mönster som har funnits länge. Säkert så länge du kan minnas, alltså i hela ditt liv.
Det är inte någon tillfällig fas som uppstår för att din förälder är sjuk, eller mår dåligt på ett annat sätt.
T.ex. förväntningarna en narcissistisk förälder har:

• Att barnet ska acceptera alla de känslor och egenskaper som föräldern projicerar.
• Att barnet ska acceptera kritik och beskyllningar (skulden och skammen).
• Att barnet ska automatiskt veta vad föräldern vill eller behöver, och ge det till föräldern.
• Att barnet ska beundra föräldern, och ge föräldern sin odelade uppmärksamhet.
• Att barnet aldrig ska göra föräldern emot (för det tas som en förolämpning).
• Att barnet ska förstå att hen är underlägsen sin förälder.
• Att barnet ska förstå att föräldern alltid ”vet bäst”

Du kan fråga andra människor hur de upplever din förälder.
Ser de samma saker som du, eller ser de kanske andra störande egenskaper,
som du inte har reagerat på, eftersom du ju är uppvuxen med din förälder?
Handlar det bara om att du känner dig kritiserad av din förälder, men inte om något annat?
I så fall är det bra om du funderar på om det ligger något i kritiken.
Finns det fler som klagar på samma saker?
Narcissism handlar inte om att man bara kommit ihop.

Fundera på t.ex. hur mår du när du träffar dina föräldrar?

• Känner du dig nedvärderad på något sätt? Kanske på ett subtilt sätt som är svårt att sätta fingret på?
• Eller blir du öppet kritiserad?
• Känner du att du är ansvarig för dina föräldrars komfort och välbefinnande, och kräver de detta av dig?
• Känner du att du ska ”stå i givakt” och vara beredd att studsa upp att rycka in så fort din förälder behöver något?
• Har du skuldkänslor för att du inte lever upp till dina föräldrars förväntningar: om du inte kan, inte hinner, inte orkar, inte vill?
• Har dina föräldrar stora behov av uppmärksamhet? är det du som lyssnar, tröstar, berömmer… hela tiden?
• Fiskar din förälder efter komplimanger från dig?
• Förväntas det att du säga emot (och trösta) om din förälder säger negativa saker om sig själv?
• Känner du dig ignorerad? Känns det ibland (eller ofta) som om du inte fanns?
• När du pratar om dig själv, byter de genast samtalsämne, eller riktar de fokus på sig själva på ett annat sätt?
• När du träffar dina föräldrar: önskar du att du var någon annanstans?
• Känner du dig ”invaderad”, eller kontrollerad?
• Ska allt göras på din mammas/pappas sätt, och inget annat sätt duger?
• Blir dina åsikter avfärdade? Får du höra kommentarer som ”sådär känner du inte” och ”sådär tycker du inte” och ”det där förstår du inte”?
• Känns det som att du måste hålla med dem om allt de säger?
• Känner du att du måste ”trippa på tå”?
• Får du alltid sitta och lyssna på när dina föräldrar pratar negativt om andra människor?

Hur känns det efteråt?

• Känner du dig förvirrad och sårad, kränkt eller ledsen?
• Är du upprörd, arg eller frustrerad?
• Önskar du att dina föräldrar bara ska försvinna, så att du slapp att någonsin träffa dem igen?
• Funderar du ut strategier för hur du ska kunna undvika dem? ”Ursäkter”?
• Känner du dig skyldig?
• Har du dåligt samvete?
• Tvivlar du på ditt eget omdöme?
• Undrar du om du missuppfattat saker?
• Fylls du av självhat?
• Känner du dig värdelös, oduglig eller dum?
• Känner du ett stort behov av att göra något speciellt för dem, bara för dem?

Svarar du ja på flera av dessa punkter också är det sannolikt att du har blivit utsatt för emotionell misshandel. Din förälder kan ha ett narcissistisk beteende.
Vanligt i dysfunktionella familjer är att man ”trillar tillbaka” in i gamla jobbiga mönster så fort familjen samlas.
Blir det bråk, typ Lars Norén-pjäs, nästan varje gång ni ses?
Det kan vara precis tvärtom också:
Att det är förbjudet att överhuvudtaget nämna det som är jobbigt, och att över huvud taget ha några känslor.

En narcissistisk person har ett osunt mönster där följande ingår:

• Stort behov av uppmärksamhet
• Stort behov av andras beundran (eller aktning, fruktan och i extremfall avsky och hat)
• Stort behov av att få känna sig speciell och unik
• Brist på empati
• Gränslöshet
• Använder andra människor som en förlängning av sig själv.
• Tar sig friheter.
• Grandiositet, högfärd
• Ytlighet, ett ytligt känsloliv
• Använder andra människor som objekt eller redskap. Utnyttjar andra.
• Emotionell misshandel av andra
• Skyller på andra i situationer där de borde ta ansvar själva

Hade dina föräldrar den föräldrastil som är typisk för en narcissistisk familj och känner du igen:

• Jag fick inte ha känslor som skulle kunna göra mina föräldrar upprörda
• Som barn var jag tvungen att uppfylla mina föräldrars känslomässiga behov
• Jag lärde mig tidigt att mina behov inte hade något värde, så jag slutade att försöka få dem uppfyllda
• Jag kände att jag var tvungen att agera på ett sätt som tilltalade mina föräldrar för att undvika att bli övergiven
• Vår familj skulle se ut som en bra familj inför utomstående, så jag var tvungen att hålla inne med familjens hemligheter
• Ibland kunde mina föräldrars behov av att se bra ut inför andra hjälpa mig få lite positiv uppmärksamhet från dem
• Jag förväntades kunna läsa av mina föräldrars tankar och ge dem vad de ville ha utan att de frågade
• Om jag försökte att sätta gränser överskreds de av föräldrarna
• Jag fick inte begå misstag eller ändrar mig (ändra uppfattning)
• Ju mindre emotionellt stöd jag fick av mina föräldrar, desto räddare blev jag för att förlora stödet
• Jag lärde mig att vara super(över)ansvarig för att tillfredsställa mina föräldrar
• Regeln i min familj var att föräldrarna fick göra själviska saker, eftersom det var ”deras rätt”
• Jag har haft livslånga problem att skaffa och upprätthålla nära relationer
• I relationer oroar jag mig för att den andra personen få reda på hur defekt jag är
• Jag har ett överväldigande behov av extern (från andra) validering
• Jag lärde mig tidigt att prestera bra för att min familj skulle bli stolt – ELLER – Även om jag gjorde bra ifrån i skolan ignorerade mina föräldrar mina prestationer
• Jag blev splittrad i mina försök att lista ut vad mina föräldrar egentligen ville ha från mig
• Det var farligt för mig att erkänna och uttrycka min egen kraft/styrka som barn
• Jag hade inget egenvärde annat än genom vad jag kunde göra för min förälder
• Mina föräldrar blev sårade eller arga när jag kritiserade dem, så jag lärde mig att inte göra det
• Jag var tvungen att ge upp min egen självkänsla för att överleva i min familj
• Ordet föräldrar (pluralis) i alla frågor ovan kan ersättas med ordet förälder (singularis) i det fall dysfunktionen gäller endast din ena förälder.