PERSONLIGHETSSTÖRNINGAR

Vissa människor utvecklar ett mönster av upplevelser, känslor och beteenden som påtagligt avviker från det förväntade och accepterade i den miljö personen finns. När sådana avvikelser leder till lidande och funktionsbegränsning talar man om personlighetsstörningar.

I det diagnostiska systemet räknar man med tre så kallade kluster av personlighetsstörningar:

Udda och excentriska personlighetsstörningar
Det första omfattar de udda och excentriska störningarna, som i viktiga avseenden påminner om psykotiska tillstånd. Personer med sådana drag kan t ex uppfatta omgivningen som hotande (paranoid), ha övernaturliga övertygelser (schizofrena) eller nästan helt dra sig undan kontakt med andra (schizoid).

Dramatiska och impulsiva beteendemönster
Det andra klustret innefattar ett tillstånd som uppvisar dramatiska och impulsiva beteendemönster. Borderline personlighetsstörning räknas till den här gruppen. Denna störning karakteriseras av emotionell instabilitet, impulsivitet och svårigheter att etablera hållbara relationer.

Narcissistiska kallar man de personlighetsstörningar som ogrundat har en mycket hög uppfattning om sin egen betydelse och utifrån denna kommer att agera för att de egna behoven ska prioriteras i alla sammanhang. Till detta kluster räknas också antisocial personlighetsstörning, som har en del drag gemensamma med det som kallas psykopati. Den kännetecknas av impulsivitet, risktagande och brist på hänsyn till andra, samt att personen inte känner någon ånger eller skuld för konsekvenserna av sina handlingar.

Ångestpräglade personlighetsstörningar
Det tredje klustret omfattar de ångestdrivna och ängsliga tillstånden.
Man kan t ex ha en utpräglat ängslig läggning och vara fobiskt rädd för det mesta, eller känna sig så beroende av andra att man framstår som osjälvständig. Till sist räknar man också dem som närmast tvångsmässigt är överdrivet noga med ordning och reda i allt till de ångestpräglade personlighetsstörningarna.

Andra symtom
Människor som har någon personlighetsstörning är sårbara för påfrestningar och utvecklar lätt andra symtom, som ångest, nedstämdhet och t.o.m. psykos.
Det finns också en klart ökad risk för missbruk, beroende, ätstörningar och annat självdestruktivt beteende.
Det är oftast sådana problem som gör att personen söker vård, eller att ett behov av behandling uppmärksammas av andra.

Utredning och diagnos
Diagnosen personlighetsstörning ställs på grundval av en noggrann intervju med personen, observationer av hur personen beter sig i olika situationer och på uppgifter från andra personer som känner honom/henne väl.
Ur diagnostisk synvinkel är det viktigt att det verkligen finns stöd för att personens sätt att vara kan spåras till ungdomen, och inte utgör del av en senare debuterad psykisk störning.
Det är inte alls ovanligt att personer som söker behandling för ångest, nedstämdhet eller något annat, dessutom visar sig ha en personlighetsstörning.

Behandling
All psykologisk och psykiatrisk behandling kompliceras av personlighetsstörningen, eftersom störningen av personen själv uppfattas som naturlig.
De symtom, reaktioner, upplevelser och handlingar som personen uttrycker uppfattar han/hon snarast som andras ansvar.
Därför utsätts även behandlings- och vårdrelationer för stora påfrestningar.
Eftersom det är svårt för personer med sådana här tillstånd att reflektera över sig själva i relation till andra (det som med ett modernt begrepp kallas (mentalisering) ingår det, i flertalet av de psykologiska behandlingsmodeller som utarbetats på senare år, träning i sådana färdigheter.

Det kan t.ex. vara träning i impulskontroll, kompensatoriska strategier och just reflektioner över sina egna och andras upplevelser och känslomässiga reaktioner.

I och med de nya behandlingsmetoderna har utsikterna för en person att kunna bemästra sina problem blivit betydligt mer positiva.

Ändå bör man nog bereda sig på att personer med omfattande problem kommer att ha kvar en betydande sårbarhet som i perioder av stress och påfrestningar kan leda till symtom och lidande.

Hur får man hjälp?
Man ska vända sig till närmaste psykiatriska mottagning.
För personer med personlighetsstörning är det extra viktigt att hitta en person i psykiatrin eller en privatpraktiserande psykolog eller psykiater som man verkligen kan anknyta till och ha förtroende för. Det kan ta tid och vara svårt, men man bör verkligen anstränga sig för att hitta en sådan person. Att lära sig om sitt eget tillstånd, att ta del av andra erfarenheter och att allmänt veta mycket själv är alltid positivt.