Anonyma Alkoholister i Nordamerika har vid en servicekonferens antagit sex kriterier för vad som menas med en "AA-grupp". Det första kriteriet lyder:
"Alla medlemmar i en grupp är alkoholister, och alla alkoholister är kvalificerade för medlemskap."
Det låter förstås självklart att medlemmarna i en AA-grupp är alkoholister. Fast inte i Sverige. Här menar vissa AA-medlemmar på fullt allvar att det första kriteriet strider mot AA:s 3:e tradition.
De menar att det enda kravet som finns för medlemskap i AA, är en ärlig önskan att sluta dricka, oavsett skälet till varför man dricker. Det skulle därför vara helt okej att vara medlem i Anonyma Alkoholister utan att vara alkoholist.
I Anonyma Alkoholisters grundtext Stora Boken står det så här i inledningen till
det fjärde kapitlet (sid 70):
"I de föregående kapitlen lärde du dig en del om alkoholism.
Vi hoppas att vi har klargjort skillnaden mellan en alkoholist och en icke-alkoholist."
De som grundade AA, lade mycket krut på att alkoholisten skulle förstå sin sjukdom, men nästan lika mycket krut på att icke-alkoholister skulle förstå att de inte var sjuka. Och de som inte var sjuka, behövde inte AA.
Typiskt för en alkoholist (alltså någon som är drabbad av sjukdomen alkoholism) är att en sådan person har förlorat valfriheten när det handlar om alkohol. En alkoholist är maktlös inför alkohol.
Stora Boken skiljer till exempel på storkonsumenter och alkoholister.
Fast det gör oftast inte behandlingsindustrin. Dessa behandlar alla med alkoholproblem och de flesta som behandlas för sina alkoholproblem, slussas vidare till AA.
Och nu till det riktigt konstiga, istället för att bli innerligt tacksamma för att de inte lider av en progressiv och dödlig sjukdom, så kräver dessa icke-alkoholister att få vara medlemmar i Anonyma Alkoholister!
Jag har själv hört en sådan man, han hade vi denna tidpunkt över tio år i AA, förklara för en nykomling: "Det är bara jag som kan avgöra om jag är alkoholist eller inte, och i AA är jag alkoholist när jag själv säger att jag är alkoholist."
Stora Boken säger istället på sidan 61:
"För dem som inte kan dricka måttligt återstår frågan hur de skall sluta helt och hållet. Vi förutsätter naturligtvis att läsaren vill sluta. Huruvida en sådan person kan sluta utan att ha en andlig grund beror på i vilken utsträckning han eller hon redan har förlorat sin valfrihet att dricka eller inte dricka."
(Fundera på den en tag, du som är med i AA fast du inte borde.)
Undrar om det är icke-alkoholister inom AA som sprider (den för alkoholisten farliga) myten om att den inte går att tillfriskna från alkoholism, utan att vi istället deltar i något slags livslångt, långsamt
(en dag i taget!) fortskridande tillfrisknande?
Vad tror du?
Lägg till kommentar
Kommentarer